Om det är någon som kan Vasastans pärlor så är det vår mäklare Johannes. En av hans restaurangfavoriter är Adam/Albin.
Vi intervjuade deras namnkunniga chefsommelier Sören Polonius om drömbostaden och gruppens Covid-19 respons. Sören är även grundare till svenska sommelierlandslaget och stolt förälder till barnen Vega och Noah tillsammans med frun Caroline.
Hej Sören! Berätta lite om dig själv och Adam/Albin.
- Att arbeta med Adam & Albin känns som att knyta ihop säcken. Jag lärde känna killarna på Bon Lloc under Mathias Dahlgren. Sedan gick vi skilda vägar under många år men hittade tillbaka till varandra efter min tid på Esperanto gruppen.
- Det är härligt att få arbeta så avslappnat och nära gästerna. Maten är självklart på toppnivå, miljön väl genomtänkt och en härlig vinlista. Allt detta ramas in av den familjära och välkomnande servicen vi valt att arbeta med. Jag är glad att få arbeta med ett team som har det brinnande behovet att arbeta framåt och förstår att det bara kan ske om alla drar samma lass, åt samma håll.
- Att vi är belägna lite ”off the beaten track” (Rådmansgatan 16) i en mindre trafikerad del av stan på gränsen mellan Vasastan/Östermalm, är nog bara bra. Restaurangen försvinner inte i bruset och myllret av krogar som ligger mer centralt. Folk är beredda på att gå ett par extra meter för bra mat, service och lite kärlek. Något som märks under dessa speciella tider.
Berätta om er respons under Corona.
- När teamet permitterades ville vi göra något för att stödja hjältarna inom vården. Adam & Albin startade projektet: ”Hjälp oss hjälpa” där man kunde skicka in pengar för att täcka matkostnaderna för mat som skickades ut till SÖS, Karolinska och St Görans sjukhus. Hela teamet skrev snabbt upp sig för att arbeta pro-bono för att göra verklighet av projektet. Listan blev snabbt full och vi köade för att få hjälpa. Vi hade även folk från leverantörer och kollegor från andra krogar som skrev upp sig på listorna och ville vara med och bidra.
- Om man ska ta med sig något positivt av denna situation vi alla är i, så är det den ökade solidariteten och viljan att hjälpa. Det är inte bara virus i luften utan även en hel del kärlek. På avstånd förstås.
Hur skulle du beskriva din drömlägenhet?
- Med risk för att hamna i en stereotyp på hur ett drömboende ska vara. Det ska vara mitt i en större stad. Vid en stor park så att man får följa skiftningarna i årstiderna, men ändå väldigt centralt. Jag vill även ha mycket vatten i närheten för att lätt kunna få att miljöombyte.
- ”Mitt hem är min borg”. En av de viktigaste sakerna för mig är att jag måste ha en trygg tillvaro där jag kan lämna omvärlden för ett tag. Jag skulle aldrig trivas i en bottenvåning, det är för nära resten av omvärlden. Det är en lägenhet på ca 120-150 kvadratmeter som ligger högst upp i huset med en stor uteplats så att man kan grilla och med en vid utsikt över park och taknockar. Det ska vara stora fönster med mycket ljusinsläpp, insyn kommer inte vara något problem då mitt hus är det högsta i området. Det får inte vara lyhört. Tjocka väggar och 3-glas fönster är ett måste.
- Stort kök med mycket förvaring. Vinkällare är ett måste, den behöver inte vara gigantisk, 10 kvadratmeter skulle räcka gott. Köket ska kunna rymma ett stort bord så att jag kan ha tio gäster utan att det blir trångt. Å andra sida får det inte vara för stora tomma ytor heller, det får inte kännas ”kallt” och tomt.
- Det skulle kunna vara en étagelägenhet med de ”privata” delarna som sovrum och badrum på en våning och kök och vardagsrum på en annan. Hade det funnits ett litet tornrum där jag hade kunnat haft mina böcker, stor öronlappsfåtölj och ett digestif skåp hade det varit som grädde på moset. Det måste finnas ett stort och rymligt garage i huset med hiss i nära anslutning.
FOTO: Fredrik Skogkvist/Bohman Sjöstrand
